En tripp till himmel och helvete!

I söndags fick jag en tripp till himlen - trodde jag iallafall. Dvs det var inte direkt himmelskt men jag var övertygad om att jag skulle dö!
Trippen gick via en cocktail av Katalar och lite annat och det kändes som jag, efter ett fruktansvärt skrik, for rakt upp i ett eldhav för att vända högst upp och med huvudet före sugas rakt ned i en snurrande svart cylinder.
Ambulanspersonalen hade varnat mej innan och det hela pågick inte mer än 30 sekunder, men otäckt var det.
Det var under en cykeltur med hunden, direkt efter raskonferensen i Ramnäs som jag lyckades köra omkull så illa att jag slog i backen med huvudet före. Den största smällen tog på armbågen som luxerade och kändes som totalt sönderslagen.

Hemma igen efter olyckan.

Andie stod snällt kvar i kopplet när jag låg med cykel under mej totalt oförmögen att röra mej. Det var inte ens nån idé att försöka resa sej för armen låg helt förvriden under min tyngd och minsta lilla rörelse gjorde att det kändes som en kniv stacks rätt in i kroppen.
Tack och lov var det ljust och ganska varmt och flera villaägare och andra på gatan kom springande för att hjälpa till. Ingen hade sett olyckan utan bara att det låg någon mitt i gatan.
Tack ni som hjälpte till!
Jag vill verkligen tacka dom som ringde efter ambulans och  tog hand om hund och cykel. Jag är glad att ni fanns där.
Ambulanspersonalen var också fantastisk och gav mej maximal smärtlindring.
Måste säga att jag trots en oerhört stressig söndagskväll på akuten och ortopeden fick ett otroligt proffsigt omhändertagande. Redan på natten sövdes jag ned och leden drogs rätt och gipsades. Men de ca fyra timmarna fram tills dess var inte roliga trots massiv smärtlindring.
Kanske lite väntat
Egentligen har jag väntat på att detta ska hända när jag cyklar med Andie. Hon är i piggaste laget och nu hade hon inte fått motion under dagen. Det är otroligt mycket störningsmoment efter bygator, i form av katter, hundar i tantsnören, bollspelande barn, uppdykande skottkärror, gräsklippare mm.
Två gånger tidigare har jag blivit omkulldragen, en gång av Andie och en gång av dom andra hundarna. Då hade jag en i springern och en i handen och båda fick samtidigt se igelkotten som passerade över gatan. Ingen av gångerna har jag skadat mej trots rejäla luftfärder.
Tror att det var en kombination av trötthet och otur som gjorde att det gick illa den här gången för jag var på väg att hoppa av cykeln, eftersom jag såg att det var stökigt på vägen, när Andie hoppade upp i luften och drog till i kopplet och jag tappade balansen och for snett över styret.
Tur att Andie är snabb i fötterna och flyktbenägen annars hade hon kunnat komma under.
Promenader ett tag
Nu är jag hemma igen med armen i band och det får bli promenader med hundarna en och en tills vidare. Mest retligt är det att inte kunna köra bil, men det går ju inte med höger arm gipsad.
Blir naturligtvis lite osäker över om man törs cykla igen, men vet inte hur jag ska lösa motionsfrågan annars. Tyvärr har det blivit allt svårare att hitta bra ställen att släppa hundarna på runt Örebro.                                                           ACK