tisdag 29 januari 2013

Min svarta prinsessa är död men alla fantastiska minnen lever kvar

Min svarta prinsessa Shirin Roya Adiih (Andie) är död. På tisdagen, 
efter en fruktansvärd natt, tog jag beslutet att avliva henne. 
Inget djur ska behöva lida för att ägaren inte orkar fatta beslutet att skiljas från det. I alla år har jag försökt leva upp till detta även om det varit svårt många gånger att bestämma över liv och död.
Igår när jag stod i undersökningsrummet på djursjukhuset Analysen i Örebro med min underbara svarta prinsessa Andie, var det nära att jag inte hade kraft nog att fatta rätt beslut.
Tack Annika för att du gav mej den styrkan!
Shirin Roya Adiih kvällen före på favoritplatsen
helt lugn och avspänd.
     

Det var efter en fruktansvärd natt  - där Andie klättrade på väggar, stolar och bord, hoppade okontrollerat upp på saker och  sprang omkring i blindo nästan okontaktbar, som jag bestämde mej för att så här ska ingen hund behöva ha det.

Problemen började vid sjutiden på måndagskvällen och pågick i viss mån fortfarande när jag kom till djursjukhuset vid 10-tiden dagen efter - alltså 15 timmar.
Detta har hänt några gånger tidigare, men natten till tisdagen var det värre än nånsin och jag hade fullt jobb med att hindra henne från att skada sej.
Enligt veterinären kunde det röra sej om partiella krampanfall som störde hennes vanliga medvetenhet. Ingen kan säga vad det beror på och hunden var helt genomgången utan att vi hade hittat något avvikande. 
En teori är att den olycka, som inträffade i somras där hon under lek sprang för nära knuten på ett hus och i full fart slog huvudet i, kan ha orsakat ett ärr som nu efteråt gav problem. Detta var i så fall en konstant skada som inte gick att åtgärda. 
För att utröna närmare vad som orsakade detta krävdes en dyr datortomografi eller en obduktion. Båda åtgärderna med osäkert resultat. Inget av dessa alternativ kändes aktuella eftersom det inte kunde hjälpa Andie.
Det känns väldigt sorgligt och tomt att förlora denna mycket speciella och underbara hund. Både för att hon var en mycket vacker och framgångsrik hund, men också för att hon med sitt mycket speciella vinthundskynne, varje dag utmanade sin omgivning. Hon var verkligen en prinsessa i all den bemärkelse du kan lägga in i det ordet.
Det är väldigt tyst härhemma - både jag och mina tre hundar saknar verkligen något.


Shirin Roya Adiih, bästa tik för
Jean-Luc Lemouzy, och senare
BIM på Tammsvik 2012.
Här med Marie Frisén som handler.
Många fina minnen
Andies liv blev kort - hon skulle fylla tre år i april - men hon levde det intensivt och gav mej många fina minnen.
Ett av dom bästa utställningsminnena var när hon blev BIM på Tammsvik 2012 (Jean-Luc Lemouzy, Frankrike). En fantastisk upplevelse.
14 dagar före hade hon placerat sej som trea bästa tik på specialen i Gammelkroppa (Paul Shimmin, England) och tre veckor efter Tammsvik blev hon återigen BIM på SKK internationella i Eskilstuna och fick sitt andra cert och Cacib för Joâo Vasco Pocas, Portugal.
Dessa tre utställningar gjorde att hon hamnade på 15 plats på Salukiringens, Bästa-tiklista 2012. 

Lyckokänslor
Andie gav mej lyckokänslor varje dag jag såg henne röra sej, i koppel, i trädgården eller på fältet. Hon var som en akrobat som knappt rörde vid marken. Hon fullständigt dansade fram från första steget hon tog.
Från början var hon lite avvaktande i ringarna, men med mina duktiga handlers Linda och Marie lärde hon sej att våga visa sina fina rörelser även där.
Andie gav mej en fantastisk resa även om den blev kort - men kvalitet är också stort.
Tack Annika som gav mej denna härliga och mycket speciella hund!                                            //ACK

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 

1 kommentar:

  1. Hej Ann Christine
    Oj vad sorgligt. Jag kunde inte läsa denna text utan att ögonen tårades. Svårt, mycket svårt! Kan det ha varit EP anfall?
    Du verkar vara strong i alla fall, otroligt duktig med Dina hundar! Hopp om att se Dig denna sommar, någon av mina lediga helger (ledig varannan) eller i aug. då jag ska ha några veckors semester, Kram till Dig från Bella

    SvaraRadera