Solsken och full rusch i frihet -Fantastisk vårlig januaridag

Dom unga drar ifrån - Kaki och Andie i täten.

17 januari, full sol, 3 grader varmt, ett mycket tunt snölager blandat med löv, precis så där lagom poröst för att ge perfekt fäste. Både jag och mina fyra salukis njuter - det kan faktiskt inte bli bättre.
När ni läser det här kanske det är full snöstorm - vad vet man om det nyckfulla och konstiga vinterväder son råder just nu.
Antagligen finns det en massa vintersportare som tycker det är pest och bara hoppas på snö, men själv är jag överlycklig att slippa skotta och väntar bara på våren.

Shirin Roya Adiih "Andie" och Fors Brunn's
Kaki Persimon mäter sina krafter. 

Gunilla och Francis, två av mina vänner, har lånat ut sin stora inhägnade trädgård till mej och hundarna och den erbjuder en perfekt möjlighet att släppa dom lösa. 
Tyvärr finns inte så många ställen där man vågar släppa fyra jaktbenägna salukis när man bor så nära stan som jag gör. 
Släppte alltid förr på kapplöpningsbanan i Skråmsta, men staketet har totalt förfallit där, och riksvägen och industrier med trafik är alldeles för nära för att jag ska känna att det är säkert.
Mina hundar har alla anlag för att hoppa högt och rejäla staket behövs.
Var på Schöneman-kurs i dressyr hos dottern Cecilia på Fors Brunn i går kväll, måndag, och det blev sent så vi vaknade inte direkt i morgonstund.
Men det är alltid en härlig känsla att vakna utan stress på morgonen med solljuset  strilande in genom fönstren i huset och det är mycket lättare att kliva upp även om man inte sovit så många timmar.. 

Andie är snabb som en vessla men Kaki
är tyngre och Andie tvingas hoppa undan

Hundarna var förstås pigga när dom äntligen kom ut och väl framme i trädgården hann jag knappt få av halsbanden innan dom satta upp högsta fart och försvann bakom husknuten, hoppade över nedfallna trädstammar och senare dök upp på andra sidan huset i samma hastighet.
Jag håller andan varje gång som dom genar mellan gungställningen och ett cementrör omkring ett träd, som satts dit för att skydda stammen.
Vet inte om just salukis har nått inbyggt i sitt nervsystem för koordinationen är helt perfekt hur snäva och branta än svängarna blir.
Har bara under mina, snart åtta år, med salukis upplevt en enda olycka och det var när Kaki, som fyramånaders valp, blev tacklad in i ett fast träbord och stukade bogleden.
En kväll när jag kom alldeles för sent ut med hundarna övervägde jag om jag verkligen skulle våga släppa dom för det var totalt kolmörkt. Bara en liten lampa på huset lyste upp. Men dom var så pigga och jag provade och hoppades på att dom skulle ta det lugnt och det gjorde dom faktiskt också. Tempot var betydligt lägre och dom hann skickligt svänga i tid mellan träd och stolpar. 
I dag, läs tisdag, var det dock full fart och mycket fåglar och annat att jaga i den stora inhägnaden som går fram till nybyggda villor bakom hundhuset.

Varm och törstig - Kaki tar en paus i solen.

Gick runt och fotograferade lite roliga detaljer i trädgården och hittade bl a ett knotigt äppelträd som jag ska lägga ut i en blogg senare. 
Det är fantastiskt att ett antal grenar överklädda med mossa kan se så häftiga ut.
På kvällen såg jag första avsnittet av den nya serien, Mot alla odds", där tio personer med olika funktionsnedsättningar ger sej ut på sitt livs äventyr. Tillsammans ska de ta sej 150 mil, från Zambia till Namibia. Programmet sänds i ettan och syntolkas samtidigt i SVT24.
Ska bli spännande att följa.     //ACK

Kaki är litet av en, Tjuren Ferdinand. Han gillar att knalla runt i lugn och ro eller sitta och njuta i solen. Bilder AC Karlsson.