Fors Brunn's Cherimoya död



En av dom sista bilderna på
Fors Brunn's Cherimoya tagen
för några veckor sedan.

Ibland blir det inte riktigt som vi hoppats och tänkt oss!
Fick igår beskedet att en av mina valpar från Fridas första kull - den svarta, vackra kralliga och tuffa Fors Brunn's Cherimoya fått somna in bara fyra år gammal.
Moya hann trots sin ungdom med mycket i livet.
Han ställdes ut med CK och placering i bästa hanhundsklass, Mh-testades med utmärkta resultat, och röntgades med felfria resultat på höfter, bakknän och armbågar.
Moya tog LC-licens och kapp-licens och hann starta några gånger bl a i Norge med bra resultat innan någonting hände.
Han visade tecken på stress och gillade inte konfrontation med andra hundar. Han hade även tidigare haft svårt med en ny valp hemma och nu blev han allt jobbigare.
Min första tanke var att han drabbats av en sköldkörtelrubbning, en åkomma som tyvärr verkar bli allt vanligare på både hund och människa.

Cherimoya som unghund.

Jag reagerade direkt på hans förändrade beteende eftersom jag nyligen på nära håll sett en väns högt meriterade brukshund plötsligt ändra beteende och bli aggressiv.

Hennes veterinär hade missat rätt diagnos trots flera undersökningar eftersom hon inte tagit T4, vilket direkt skulle ha visat att hunden hade för lågt värde av skölkörtelhormon. Missen gjordes på grund av att hunden såg fin ut i pälsen.
Efter experttips, att beteendeförändringar är en känd biverkning på sköldkörtelrubbning, togs tillslut detta prov.
Det var efter en trolig förgiftning, där Moya insjuknade och höll på att dö, som veterinärerna på djursjukhuset upptäckte Moyas felaktiga värden.
Min tro är, att Moya haft denna rubbning under en längre tid - kanske flera år och att påfrestningarna på hans kropp blivit stora eftersom han samtidigt tränades på olika sätt.
Moya var nu medicinerad och värdena var i stort sett normala och han såg ut att repa sej.
Men ytterligare påfrestningar dök upp i form av nyfödd bebis i familjen och ännu en ny valp.


Med många förhoppningar -
Fors Brunn's Cherimoya, på väg ut i
livet med ny matte, Sandra Stavåker.



Inga garantier 

Det är svårt att förutse hur en valp ska utveckla sej - en del blir bara vanliga familjehundar och några få blir stjärnor.
Som uppfödare har man liksom valpköparen drömmar och förhoppningar.
Ingen uppfödare garanterar stjärnor eller evigt friska hundar och du kan heller inte få några garantier från den nya ägaren att livet alltid ser ut som när du köpte hunden. Allting kan förändras. 

När Moya blev sjuk och inte kunde tävla mer i kapp- och LC på grund av dopingreglerna, och dessutom visade att han inte mådde bra, fanns inte längre någon given plats för honom.

Efter många år med hund och häst, både som uppfödare och köpare har jag lärt mej att olika människor ser på sina djur på olika sätt. 

Själv tycker jag att en hund ska vara till glädje och att den måste må bra.

För Moya hade situationen utvecklat sej så att dessa förutsättningar inte längre fanns.

I tisdags fick han ett värdigt och lugnt slut på smådjurskliniken i Jönköping.               //ACK 



Fors Brunn's Cherimoya på LC-fältet under 2010.