Andie på spaning en tidig morgon

Andie (Shirin Roya Adiih) är den av mina
hundar som gärna går ur tidigt på morgonen. 
Hon gillar att sitta i solen på sitt favoritbord
(numera renoverat och nymålat) och spana efter 
katter, skator och annat smått och stort  som hon 
ser på villagatan utanför.
Detta gäller förstås bara vid bra väderlek - vid regn 
och rusk sover hon liksom dom andra gärna länge 
och kan på sin höjd förmås till en kort kiss så 
nära huset som möjligt.
Gillar ljuset i den här bilden som togs en mycket 
tidig majmorgon - toffsen på huvudet
är numera bortryckt inför utställningen på söndag.

Till Norrköping på söndag

Till Norrköping och tyske domaren Jochen H Eberhardt, på söndag
med Kaki (Fors Brunn's Kaki Persimon) och Andie (Shirin Roya Adiih)
- dock utan handlers då båder Eva, Marie och Linda är på semester.
Vi får se hur det går.
Bara 15 hundar anmälda - vi ses där ni som kommer!

                                                                                                                 //ACK

Andie - min prinsessa i solen!

Shirin Roya Adiih "Andie", min prinsessa i solen.
Morgonkaffe på söndagsmorgonen i solhörnet
vid hundarnas älsklingsbord. Så här stod Andie
helt stilla medan jag hämtade kameran och knäppte.

Ibland kommer en sån där morgon när man kan njuta av livet fullt ut. Vaknade utsövd efter mer än sex timmars sömn med solljuset silade in genom gardinen i sovrummet. 
Alla hundarna sov - helt otroligt för klockan stod på halv nio. Frida sov i sängen bredvid mej, inte ett ljud hördes.
Utanför var det strålande sol och hundarna sprang glatt ut i trädgården, jagande några sparvar som pickade frön utanför.
Kokade kaffe och gick ut och satte mej i solhörnan utanför huset. Korgarna stod kvar utanför och  Kaki o Vera sträckte ut sej i solen. Andie spejade från sin utsiktsplats på nymålade bordet bredvid. 
Som en staty stod hon där, min svarta prinsessa.
Jag ställde ifrån mej kaffekoppen och gick in efter kameran och när jag kom ut stod hon fortfarande kvar - helt perfekt. Jag knäppte bilden!
Över en timme satt jag kvar och läste morgontidningen i solen med kaffekopp och goda fullkornskorpor. Det kändes lyxigt!
Läste den tredje delen i tidningen om asylsökande familjer i Bergslagen, som många månader bor i dåliga förläggningar i vårt rika land. De slits mellan hopp och förtvivlan för att tillslut efter lång väntan ofta kastas ut ur Sverige och en mycket osäker framtid. 
Man kan knappast säja att livet är rättvist och det borde inte få ske - inser jag när jag sitter där i solen. //ACK

Andie njuter lika mycket som jag i solen. Bilden tagen den 6 maj på förmiddagen.

TVEKAMPEN MELLAN ANDIE OCH KAKI - HUR SLUTAR DEN?

Vem vinner - Andie och Kaki fick vårkänslor igår trots
vädret var allt annat än vårlikt.

Efter två dagars riktig värme blev det en frostig natt, som gav mina utsatta pelargonier hicka, och en kylslagen morgon. Någon riktig värme infann sej aldrig här i örebrotrakten på fredagen och i Vansbro där några vänner var och tävlade var framridningsbanan täckt av snö.
Men vårkänslorna fanns kvar hos mina salukis, åtminstone hos de två yngsta och under flera timmar på eftermiddagen pågick en kamp mellan Andie och Kaki där ingen ville ge sej.

Kaki bjuder upp till lek medan Andie avvaktar 
på bordet innan den vilda dansen börjar.

Toppen med gratismotion, tyckte jag som inte alls kände för en cykeltur i duggregnet.
Men hundarna och grönskan gjorde gemensam sak och "sprack ut" i snabba tassar och stora musöron, och diverse blommor i den allt grönare gräsmattan.
I nästan två timmar höll dom sej sysselsatta med att rusa mellan framsidan och baksidan av sin väl tilltagna trädgård och de båda uppbyggda träborden. Det nya på framsidan och det lite lägre liggbordet med konstgräs ovanpå, där dom balanserade på toppen med tassarna precis i kanten, färdiga att trampa ned utanför.
Men, av någon outgrundlig anledning lyckas dom så gott som alltid klara balansakten och hålla tassarna kvar på yttersta kanten. Förmodligen är det väl samma förmåga som gör salukin till en av världens bästa jakthundar och det snabbaste djuret på lång distans.

Ta mej om du kan - Kaki är snabbare
när han väl får upp  farten, medan Andie
är kvickare att vända.                            

Unik fysik
Vi talade också om salukins unika fysik när jag och Mary Ann (Hisilomes kennel) var på hjärtundersökningen på Ulltuna, hos Jens Häggström, nyligen. "Dom är nästan som en maratonlöpare redan vid födseln", påstod han bestämt. Och visst känns det så, när dom kan hålla igång i timmar.

Frågan är väl bara hur länge? Merparten av våra salukis idag är antingen 
utställningshundar, med krav på vackerhet och förmågan att framkalla "gåshud" hos domarna, eller vanliga sällskapshundar. Tack och lov finns en, som det verkar, växande skara LC-entusiaster som testar salukins jaktliga egenskaper. 

Snart är leken slut - Kaki gillar inte när Andie
biter honom i skinnet och är han som oftast 
säger ifrån - nu räcker det!

Vinthundsklubben borde satsa mer på att förbättra och höja statusen på dessa arrangemang.
Raskonferens i höst
Vid raskonferensen den 20 och 21 oktober, kommer enkäten om salukins ålder och vad dom dör av, att presenteras av vår veterinär Emma Andersson.
För att det bearbetade resultatet ska ge en riktig bild måste merparten av alla avlidna hundar från och med 2001, skickas in.
Enligt Emma ser svarsfrekvensen bra ut. Om någon fortfarande "glömt" att få iväg sina uppgifter, brinner det nu i knutarna.
Ett första resultat av vår hjärtundersökning, som nu har avslutats, kommer också att presenteras av veterinär Björn Åblad.
Huruvida våra salukisar även i framtiden kommer att vara den friska, sunda och långlivade hund som vi åtminstone tror att den fortfarande är, återstår att se.

I brist på lekkamrat - när Kaki ger upp för en kasserad handske duga.

Jag tycker i alla fall att det är en fröjd att sitta med en kaffekopp och studera mina egna hundar hur dom timme ut och timme in jagar eller leker med varandra. Förmågan att hålla koll på sin kropp och sina tassar är i stort sätt perfekt.                                 //ACK