TVEKAMPEN MELLAN ANDIE OCH KAKI - HUR SLUTAR DEN?

Vem vinner - Andie och Kaki fick vårkänslor igår trots
vädret var allt annat än vårlikt.

Efter två dagars riktig värme blev det en frostig natt, som gav mina utsatta pelargonier hicka, och en kylslagen morgon. Någon riktig värme infann sej aldrig här i örebrotrakten på fredagen och i Vansbro där några vänner var och tävlade var framridningsbanan täckt av snö.
Men vårkänslorna fanns kvar hos mina salukis, åtminstone hos de två yngsta och under flera timmar på eftermiddagen pågick en kamp mellan Andie och Kaki där ingen ville ge sej.

Kaki bjuder upp till lek medan Andie avvaktar 
på bordet innan den vilda dansen börjar.

Toppen med gratismotion, tyckte jag som inte alls kände för en cykeltur i duggregnet.
Men hundarna och grönskan gjorde gemensam sak och "sprack ut" i snabba tassar och stora musöron, och diverse blommor i den allt grönare gräsmattan.
I nästan två timmar höll dom sej sysselsatta med att rusa mellan framsidan och baksidan av sin väl tilltagna trädgård och de båda uppbyggda träborden. Det nya på framsidan och det lite lägre liggbordet med konstgräs ovanpå, där dom balanserade på toppen med tassarna precis i kanten, färdiga att trampa ned utanför.
Men, av någon outgrundlig anledning lyckas dom så gott som alltid klara balansakten och hålla tassarna kvar på yttersta kanten. Förmodligen är det väl samma förmåga som gör salukin till en av världens bästa jakthundar och det snabbaste djuret på lång distans.

Ta mej om du kan - Kaki är snabbare
när han väl får upp  farten, medan Andie
är kvickare att vända.                            

Unik fysik
Vi talade också om salukins unika fysik när jag och Mary Ann (Hisilomes kennel) var på hjärtundersökningen på Ulltuna, hos Jens Häggström, nyligen. "Dom är nästan som en maratonlöpare redan vid födseln", påstod han bestämt. Och visst känns det så, när dom kan hålla igång i timmar.

Frågan är väl bara hur länge? Merparten av våra salukis idag är antingen 
utställningshundar, med krav på vackerhet och förmågan att framkalla "gåshud" hos domarna, eller vanliga sällskapshundar. Tack och lov finns en, som det verkar, växande skara LC-entusiaster som testar salukins jaktliga egenskaper. 

Snart är leken slut - Kaki gillar inte när Andie
biter honom i skinnet och är han som oftast 
säger ifrån - nu räcker det!

Vinthundsklubben borde satsa mer på att förbättra och höja statusen på dessa arrangemang.
Raskonferens i höst
Vid raskonferensen den 20 och 21 oktober, kommer enkäten om salukins ålder och vad dom dör av, att presenteras av vår veterinär Emma Andersson.
För att det bearbetade resultatet ska ge en riktig bild måste merparten av alla avlidna hundar från och med 2001, skickas in.
Enligt Emma ser svarsfrekvensen bra ut. Om någon fortfarande "glömt" att få iväg sina uppgifter, brinner det nu i knutarna.
Ett första resultat av vår hjärtundersökning, som nu har avslutats, kommer också att presenteras av veterinär Björn Åblad.
Huruvida våra salukisar även i framtiden kommer att vara den friska, sunda och långlivade hund som vi åtminstone tror att den fortfarande är, återstår att se.

I brist på lekkamrat - när Kaki ger upp för en kasserad handske duga.

Jag tycker i alla fall att det är en fröjd att sitta med en kaffekopp och studera mina egna hundar hur dom timme ut och timme in jagar eller leker med varandra. Förmågan att hålla koll på sin kropp och sina tassar är i stort sätt perfekt.                                 //ACK